Jag vill inte skriva ut hela drömmen.. Men men.. det var nått liknande..
Jag vet inte ens om det är normalt att det blir såhär.

På torsdags morgonen 07.45 gick jag upp, efter jag hade lagt mig 03.30
På fredag morgon känner jag att jag måste lägga mig, jag somnade vid 01.00 Jag vaknae upp sen senare på fredagen vid 14.15
Under hela 13 timmar och 15 minuter drömde jag en dröm, den var rent ut sagt underbar på ett sätt och läskig på ett annat sätt.

Det var just så att jag var tydligen tillsammans med nån jag inte visste vem det var, han var bara lite lite lik Tom Ljungman från Patrik 1,5. Och konstigt nog hette han Patrik fast det var inte Tom Ljungman ändå.
I alla fall, han kände tydligen Emila och jag träffade han på så vis.
Det var egentligen inte med mening att vi skulle träffas..
Det var utanför skolans område jag såg han, jag skulle hem och Emila ropade dit mig till där hon stod.
Helt plsöligt var vi hemma hos mig.
Vid busshållplatsen där satt Sara& Mariam med annat folk från b.l.a ånestad.
Helt plsöligt hade jag färgat håret till nån mellan brunblond färg eller nått.
Då var vi tillbaka vid busshållplatsen, sen försvann han den där "Patrik"
Jag var helt plsöligt på nått ställe inne i stan, då var Jennie, Sara, Lina, Lina & massa andra. Då hade nåns digital kamera gått sönder då skulle jag fixa den, sen funkade det inte sen för svann den där "Patrik igen"
Och jag var på gården med: Linnea, Jennie och Lina K.
Då från andra sidan började Amanda skrika: CONNY!! JOHANNA!! Din puss är här!!
Då började jag springa och helt plsöligt var jag på gyllentorget och där gick den där Patrik och både han och jag vart glada.
Vi började gå efter det mot Katedral skolan.. då var det snö ute och jag halkade i snön, sen var det sommarkväll och skolavslutnings fest för nått och jag var med.
Då var Tomas Järvheden (heter han så?) Där och det var nått konstigt. E.M.D dök upp helt plösligt
Sen vet jag inte vad som hände efter..
Mer än att jag vart väkt av pappa.

Sjukaste drömmen jag haft på länge.

Det var ett tag sen sist, det har varit så mycket annat.
Skolavslutning och allt.
Nu är det sköna Juni.. eller sköna& sköna.
Har regnat en del dock.
I fredags firade jag midsommar med släkt ute på landet.
Det var rätt så okej faktis
Vädret var väl inte det bästa, men en regnskur ialla fall.
Nu idag är det den 22:a Juni, jag fyller år om 2 dagar.
Tiden går så himla fort!
Kanske lite för fort faktis..


Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden.
Så jag inte göra samma fel som jag ångrar idag, skulle det räcka bara med ordet: nice?
Var det verkligen ordet: onice som gjorde det hela fel?
Jag vet inte, du vet, men du håller det hemligt.
Varför ska det finnas hemligheter?
När jag vill, precis som du, skapa nånting nytt.
Snälla svara mig, varför är jag så dum i huvudet?
Varför är vi på två olika ställen och pratar inte med varandra?
Snälla, låt det hända nånting bra, som gör både dig och mig glada.
Jag saknar verkligen ditt sällskap.
Ah, jag saknar dig.

Ibland är jag rädd, ibland msåte jag ljuga om nått fruktansvärt bara för att få dig att sluta hålla på.
Jag vill inget illa, jag skulle lika gärna säga rakt ut: Nej, prata inte med mig mer.
Men jag känner inte för att såra nån, ibland blir jag rädd för jag får det på tankarna, jag önsakde det bara var över.
Lika snabbt som ett fingerknäpp.
Jag vill bara bort i från det, jag önskade bara att det aldrig hände.

Det är sommarlov snart, exat om två dagar.
Jag borde vara glad och det är jag, fast ändå, jag vill inte sluta med denna känsla!
Det är något som säger inom mig " det får inte ta slut, det är för sorgligt".
Vad kan det vara? Det kan ädå inte vara? Eller är det som jag tror att det är?!
Det är i alla fall sämst att må såhär, i hela 8 månader.

Det är våran sista chans.
Kommer du eller jag ta första steget till den chansen?
Eller kom du, lika som jag, förstöra den?
Jag skulle inte förstöra den om du visade intresse för att börja bygga på något nytt.
Jag skulle vakta den, precis som gud vaktar jorden.
Jag har dolt en stor lögn inför alla, jag vill visa den men jag behöver din hjälp.
Skulle du ställa upp?
Du skulle vara den som lyste upp mitt liv.
Du skulle göra så mitt hjärt slog för nånting vettigt, Du skulle vara min och jag din.
Det skulle vara den som fick hålla min hand hur länge du ville.
Du skulle få ringa och väcka mig när som helst.
Det skulle bli det som vi alltid hade velat ha från första början.
Det har gått mer än ett halv år.
Ska vi ta den sista chansen eller förstöra den totalt?